Londons symfoniorkester

Efter en dag splittrade omkring staden samlades de tre Ahlbergsbröderna med mor på Sveavägen för att äta en bit mat innan kvällens väntande konsert. Efter lite dramatik och en god köttbit gick vi upp mot konserthuset och insåg snabbt att vi var något överklädda och att vi sänkte medelåldern med 20 år på stubben. Detta påverkade oss inte och vi slog oss självsäkert ned på första parkett och inväntade första stycket från Londons symfoniorkester. Dirigent för kvällen var Daniel Harding och vi satt vidöppna för kulturintryck medans de spelade bland annat Prokofjev - Violinkonsert nr 2 och Brahms - Symfoni nr 2. Solisten Viktora Mullova stal showen med sin stradivarius och smäckra zebra-blåsa. Finalen var mäktig och det verkar som att det är något vi kommer att göra om. Det är inte svårt att spela kulturell 2 gånger om året...

Tillbaka i verkligheten

Åter hemma i Nacka och snön passade på att lägga sig som ett täcke över Högåsvägen. Jag stannar demonstrativt inne tills den är borta och uppdaterar den gamla bloggen istället för att gå ut. Dygnsrytmen har börjat arta sig och det är riktigt skönt, men konstigt, att vara hemma igen.

En underbar resa är avklarad och jag kommer att minnas den hela livet. Arbetar för fullt med att uppdatera mig om vad som har hänt och påminna mig om hur vardagen såg ut nu igen. Sammanfattningen hittills är att det mesta är som vanligt: dyrt, kallt och att alla snackar svenska.