Examensmiddag

Trots att jag inte har examensbeviset i hand så anordnades det i lördags en middag i min ära. Premissen var som sagt mina avklarade civilingenjörsstudier vid programmet för Informationsteknik på KTH. I januari skrev jag min sista tentamen i den något eftersläpande kursen: "Sannolikhetsteori och statistiklära", och fick tre veckor senare resultatet: "D", inrapporterat till "Mina Sidor". Det var mitt andra försök att tentera kursen (om än i lite annat format sedan första gången) och eftersom jag inte hade läst någon matematik på 3 år så var tröskeln in igen minst sagt svåröverkomlig. Resultatet pekar dock på att Gundes talesätt stämmer (:"Ingenting är omöjligt").

Middagen i alla fall var ett initiativ från far och utspelade sig på Romansvägen. Jag och Michaela var där klockan sex och hela sällskapet utgjordes av: Simon, Sascha, Mamma, Janne, Anton, Sandra och Pappa. Det inleddes med överväldigande gratulationer och jättefina presenter. Extremt trevlig stämning vägde upp det faktum att jag drar/drog på en liten förkylning. Vi bjöds på gin-drink innan det var dags att sätta sig till bords och njuta av ceviche:n (eller var det kanske: cevapcici eller rent utav en suisse). Pappa bjöd på klassiska favoriten: lammragu och Sandras pannacotta till efterätt var kanon. Efter middag blev det diverse dryck skvaller och lite sällskapsspel, som jag förövrigt kammade hem segern i. Vi bröder fick de grymt roliga nyheterna att far tar med oss på en fotbollsresa till Milano i slutet av april. Vi åker ner och stannar två nätter för att passa på att se oss runt lite i Milano men kanske framförallt för att se matchen: Inter - Sescena på San Siro.

Som vanligt extremt dålig på att ta bilder, men ska påminna mig själv att komplettera med flera senare.

Tristan trettio

För att sammanfatta fredagen kort så spelade vi badminton och såg på finalen av På Spåret, där Haagarna inte helt otippat tog hem vinsten.

Det var dock vad som hände i lördags som är värd några rader. Vi skulle nämligen överraska och fira Tristans 30 årsdag. Vi började vid fyra snåret på Kocksgatan och åkte någon timme senare med den, för de andra, exotiska blå tunnelbanelinjen till Solna. Vi gick upp till Råsunda där Maria hade abbonerat restaurangen med utsikt över den snöbelagda planen. Det var första gången jag var där och vi beställde in öl och väntade på Tristan med ögonbindel. Vi blev några fler och blev bjudna till bords av toastmastern. Buffén smakade väldigt gott, nog inte minst för att man vid detta laget var riktigt hungrig. Tårtan smakade också gott trots att den pryddes av AIK emblem:en och färgerna. Konversationerna fick tiden att gå fort men ångrar nästan att jag inte hälsade på fler personer. Efter avdukningen flyttades borden en bit och ett dansgolv uppenbarade sig framför panoramafönstrena. Som vanligt var det en del delade meningar angående vilken musik som skulle spelas (*host* Blicko *host*), men efter ett litet tag tog det lite fart på dansgolvet. Vi försökte i alla fall hålla ställningarna. Folk började så småningom dra sig hemåt och när de började sopa av golvet i lokalen kände vi också att det var dags. Tristan hade fortfarande mungiporna uppe vid öronen och verkade mycket nöjd över sin överraskning. Jag, Michaela, Simon, Sascha, Anton och Marcus hade otur med tunnelbanan och fick vänta en knapp halvtimme på nästa tåg vid Solna Centrum. När vi väl var påväg gick det ganska smidigt och om jag inte missminner  mig så prickade vi fem över två bussen mot Orminge.