För att sammanfatta fredagen kort så spelade vi badminton och såg på finalen av På Spåret, där Haagarna inte helt otippat tog hem vinsten.
Det var dock vad som hände i lördags som är värd några rader. Vi skulle nämligen överraska och fira Tristans 30 årsdag. Vi började vid fyra snåret på Kocksgatan och åkte någon timme senare med den, för de andra, exotiska blå tunnelbanelinjen till Solna. Vi gick upp till Råsunda där Maria hade abbonerat restaurangen med utsikt över den snöbelagda planen. Det var första gången jag var där och vi beställde in öl och väntade på Tristan med ögonbindel. Vi blev några fler och blev bjudna till bords av toastmastern. Buffén smakade väldigt gott, nog inte minst för att man vid detta laget var riktigt hungrig. Tårtan smakade också gott trots att den pryddes av AIK emblem:en och färgerna. Konversationerna fick tiden att gå fort men ångrar nästan att jag inte hälsade på fler personer. Efter avdukningen flyttades borden en bit och ett dansgolv uppenbarade sig framför panoramafönstrena. Som vanligt var det en del delade meningar angående vilken musik som skulle spelas (*host* Blicko *host*), men efter ett litet tag tog det lite fart på dansgolvet. Vi försökte i alla fall hålla ställningarna. Folk började så småningom dra sig hemåt och när de började sopa av golvet i lokalen kände vi också att det var dags. Tristan hade fortfarande mungiporna uppe vid öronen och verkade mycket nöjd över sin överraskning. Jag, Michaela, Simon, Sascha, Anton och Marcus hade otur med tunnelbanan och fick vänta en knapp halvtimme på nästa tåg vid Solna Centrum. När vi väl var påväg gick det ganska smidigt och om jag inte missminner mig så prickade vi fem över två bussen mot Orminge.
Det var dock vad som hände i lördags som är värd några rader. Vi skulle nämligen överraska och fira Tristans 30 årsdag. Vi började vid fyra snåret på Kocksgatan och åkte någon timme senare med den, för de andra, exotiska blå tunnelbanelinjen till Solna. Vi gick upp till Råsunda där Maria hade abbonerat restaurangen med utsikt över den snöbelagda planen. Det var första gången jag var där och vi beställde in öl och väntade på Tristan med ögonbindel. Vi blev några fler och blev bjudna till bords av toastmastern. Buffén smakade väldigt gott, nog inte minst för att man vid detta laget var riktigt hungrig. Tårtan smakade också gott trots att den pryddes av AIK emblem:en och färgerna. Konversationerna fick tiden att gå fort men ångrar nästan att jag inte hälsade på fler personer. Efter avdukningen flyttades borden en bit och ett dansgolv uppenbarade sig framför panoramafönstrena. Som vanligt var det en del delade meningar angående vilken musik som skulle spelas (*host* Blicko *host*), men efter ett litet tag tog det lite fart på dansgolvet. Vi försökte i alla fall hålla ställningarna. Folk började så småningom dra sig hemåt och när de började sopa av golvet i lokalen kände vi också att det var dags. Tristan hade fortfarande mungiporna uppe vid öronen och verkade mycket nöjd över sin överraskning. Jag, Michaela, Simon, Sascha, Anton och Marcus hade otur med tunnelbanan och fick vänta en knapp halvtimme på nästa tåg vid Solna Centrum. När vi väl var påväg gick det ganska smidigt och om jag inte missminner mig så prickade vi fem över två bussen mot Orminge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar