Femtioårsfest och Springsteen

I lördags skulle vi fira att Lennart fyller femtio, men allt började med att vi i familjen gick över till Johanssons. Efter någon öl gick vi i samlad trupp mot Huginsväg, med presenterna beredda. Födelsedagsbarnet gratulerades och vi blev bjudna på riktigt god mat och dryck. Det var urtrevligt och det var speciellt roligt att träffa Fredrik och Ella igen. Trots Sveriges nederlag i VM-kvalet mot Danmark så festade vi vidare och musiken gick igång. Tiden sprang iväg men när folk började droppa av gjorde även vi det och åkte hem till Orminge.

Igår var det ganska tungt att gå upp, men jag hasade mig i alla fall över till soffan. Där låg jag i stort sett hela dagen och såg hur Söderling förlorade tennisfinalen i Paris. Sen var det bara att hoppa in i duschen och göra sig i ordning för konsert. Vi åkte in mot Stadion vid klockan sex och mötte Michaelas föräldrar med biljetterna precis utanför. Vi hittade en plats på innerplan knappt 100 meter ifrån scenen och väntade någon dryg timme innan Bruce med sitt band gick ut på scenen. Vädret var kanon och jag blev riktigt överraskad över hur bra det var. Han spelade i två timmar innan pausen och visst kände man igen en hel del. Sen gick han på igen och körde ett par låtar till innan vi drog oss tillbaka lite bland folkmassorna. Efter tre timmar lämnade vi Stadion och var jättenöjda med kvällens konsert. Hade knappt några förväntningar alls, men nu förstår man varför folk blir så lyriska över hans konserter.