Kräftskiva på Mörkö

Förra helgen var det ju kräftskiva på Mörkö hos Simon, Sascha, Robin och Melina. Jag och Michaela hade fått låna bil och mötte upp andra ekipage och deltagare på Kocksgatan kring lunchtid. Vi styrde vår kos söderut och irrade runt lite i Järna i jakt på en Max hamburgerrestaurang som inte verkade existera. Vi fick nöja oss med en grill intill en bensinstation och åkte sedan vidare till Mörkö. När vi kom fram välkomnades vi av arrangörerna och de uppställda och dekorerade partytälten. Den första ölen öppnades och vi delades upp i tre olika lag för en trekamp. Ahlberg:arna tog täten i stövelkastningen men jag utklassade resten av startfältet och vi i lag två (om jag minns rätt) tog hem den första segern. Jag, Leo, Jennifer, Anna, Tobias och Felicia upprepade bragden i potatis-på-sked-lopp och snöre-genom-utstyrsel-grenarna, och den totala segern var ett faktum.

Sedan plockades nubben och kräftorna fram på borden och då och då fick vi i panik förflytta oss till tälten då himmelen öppnade sig. Vi åt, drack och sjöng lite medans kvällen smög sig på. Vissa hade hållt på ett tag men stämningen var på topp, och eftersom det klarnade upp flyttades festen ut på gräsmattan. Min strandstereo utnyttjades flitigt och ett dansgolv trampades upp, men efter ett tag var det dags för stereons första batteribyte (efter ca 40 timmar på samma uppsättning). Getingarna försvann och istället invaderade myggorna. Folk började knappa av och kring klockan 01:00 var vi bara några kvar i bänkarna kring musiken.

Efter en kall natt i tältet började folk stiga upp kring klockan elva på söndagen. Det bjöds på grillkorv, kaffe och saft till brunch och några började packa ner sina tält. För att undvika kramp smälte vi maten i någon timme innan vi åkte med bilarna till badplatsen och några av oss tog ett uppfriskande dopp. Det mesta var städat och nedpackat så när vi kom hem från badet sa jag och Michaela adjö, och åkte hem emot Nacka.

Sammanfattningsvis kan vi säga att vi hade skitkul på det lilla torpet med det underbara sällskapet, och förhoppningsvis blir det en återkommande tradition av något slag.