2011-03-06

Foo Fighters på Nalen

Var förmodligen den bästa konserten jag sett. Det var i fredags som jag, Anton, Michaela och Emme såg den lilla och exklusiva konserten, vars biljetter hade tävlats ut och givits till branchfolk. Vi började med att käka och ta några öl i Kickis gamla lokaler på Kungsgatan, innan vi gick tillbaka upp till Nalen. Vi var på plats vid strax efter klockan åtta och Foo Fighters skulle gå på efter halv nio. En öl till sen var det dags. Vi blev lite överrumplade när det gick på och splittrades men jag kunde utan större svårigheter ta mig fram till staketet, intill några andra hängivna. De öppnade med alla låtar från nya skivan, från början till slut (i ordning antar jag), utan mellansnack. Det enda man kände igen var singeln Rope (och White Limo), men resten lät också riktigt bra och jag ser fram emot släppet den åttonde april.
Grohl verkade slappna av lite efter detta var avklarat och fick igång publiken med All My Life. Jag skulle uppskatta att vi var ca 500 i publiken och att kanske 100 av dessa var "fans" (varav en faktiskt hade varit på FF's första spelning i Sverige 1995 och höll upp tröjan inför bandet som bevis). Längst framme där jag stod var det lite tryck, men några meter bakåt stod folk med öl i handen. De spelade alla låtar man önskat skulle komma (eventuellt med Low och Marigold som undantag), och bäst tycker jag att My Hero och Best Of You var (se Youtube-klipp ovan).
Jag smög upp den insmugglade kompaktkameran lite då och då och fick en "tillsägelse" under första låten som fick mig att vara försiktig. Kunde därför inte ta några bra bilder allra längst framifrån. Under Breakout letade jag upp Emme och Mickis, och Grohl berättade att de minsann hade mycket kvar att ge. Jag letade upp Anton som stod närmre mitten än vad jag gjorde tidigare, och vi röjde när Stacked Actors gick igång. Mellansnacket kändes genuint och spontant och vi i publiken svarade med "Fresh Pots" och allsång som jag tror påverkade dem på scenen positivt. Efter 2 timmar och trekvart (!) gick de av efter en femlåtars-encore med överraskande innehåll (förutom Pretender då). Vi var lyriska över vad vi just sett när vi gick ut från Nalen. Mickis och Emme hade kunnat underhålla vätskenivån under konserten, men jag och Anton kände oss uttorkade. Tre fjärdedelar av oss åkte därför till Dovas på Hornsgatan där vi genast justerade med två öl innan stängningen klockan ett.

Inga kommentarer: