I måndags var det konsert igen! Denna gång var det Interpol på Cirkus som Anton (tack som fan!) gav oss biljetter till i julklapp. Sällskapet, som bestod av mig, Michaela, Simon, Sascha, Anton, Tom och Johannes, hade samlats på Kocksgatan och några av oss brassade pasta till middag. Några Breznak till det och sen bar det av till 76:ans busshållplats. Vi fick åka nya spårvagnar till Djurgården och väl på plats märkte vi att förbandet redan hade börjat. Jag som inte ens hört namnet förut kände ingen ångest och vi tog istället en flaska Mariestad för 66:- i baren.
Efter ett tag i lobbyn (med ölen) började jag tok-nysa och trodde att min förkylning hade blivit mycket värre på bara några minuter. Jag gjorde ett besök på herrarnas och insåg att det förmodligen var mitt sjätte sinne som detekterade nötter i närheten. När jag sedan återvände till baren för att bunkra upp med näsdukar ser jag mycket riktigt en hel hink med jordnötter stå öppet bakom baren. Jag flydde fältet illa kvickt och lindrade med piller som Sascha bjöd på. Vi gick in till konserthallen och mina symptom avtog som tur var. Tjejerna satte sig bekvämt på sittplatser medans vi killar ställde oss knappa 10m från scenen.
Jag måste erkänna att jag har varit betydligt mer inlyssnad på Interpol än vad jag är för tillfället, och att deras senaste (självbetitlade) album nästan smitit förbi min uppfattning helt. Detta innebar att måndagens konsert ömsom triggade gamla minnen (The O.C.), och ömsom inspirerade för omvärdering av det nya materialet. Otroligt kul med en spelning där man kan återupptäcka lite och komma in relativt "blank". Favoriter ur setlisten dubbar jag: Slow Hands och en nyfunnen: Lights. Annars var spelningen ganska rakt på sak, utan utsvävningar från frontmannen, och om jag minns rätt var vi ute och letade taxi strax efter klockan elva. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar