I fredags blev jag hembjuden till Lundmarks i Duvnäs Utskog för att fira att Jonas tagit studenten. En klassisk studentmottagningn alltså och jag åkte från inkubatorn vid 16:00 på eftermiddagen för att hinna en snabbis förbi Nacka Forum. Väl där tjackade jag mitt tredje par Acne Max (svarta), något som har blivit lite av en årlig tradition. Har dock sett indikationer att modellen skall utgå, vilket i sin tur då ledde till att halva skatteåterbäringen försvann direkt.
Snabbt hem för att lämna av datorn och hoppa in i duschen. Sen vidare via 471:an och klassikern 409:an till Drottninghamnsvägen. Blev varmt välkomnad och bjuden på extremt gott käk från Folkes. Solen sken konstant och när klockan började närma sig tio så gjorde vi oss förberedda på att åka in till slutskivan vid Odenplan. Jag hade som mål att höja medelåldern (vilket jag definitivt gjorde), men tänkte egentligen inte en sekund längre på det. Priserna i baren var minst sagt fördelaktiga vilket säkert bidrog till att tidsintervallet på "rundorna" var ganska kort. Sällskapet; jag, Emil, Jonas, Jakob och Anton, fick tillökning i form av Axel och jag tror att vi alla var uppe en sväng på dansgolvet. När folket började droppa av gjorde vi likadant. Av en tillfällighet sprang vi in i Erika och Daniele på Sveavägen som bjöd upp oss på en nattfösare i lägenheten som låg ett kvarter ifrån. Tröttheten började slå in, speciellt på de som firat hela dagen, och vi tog en sväng förbi donken på hemvägen. Vi träffade både tunnelbana och buss perfekt men om jag inte minns helt fel så hade solen nästan börjat gå upp när jag till slut kom hem till Orminge.
Lördagen blev därför en extremt lugn dag, och det enda jag uträttade var att jag hasade mig en sväng till centrum för att handla och såg sen på kvällens EM matcher. Söndagen däremot var tillägnad jobb i Nacka Forum. Jag öppnade och stängde men kom under dagen överens med Emil om att boka biljetter till Prometheus under kvällen. Åkte hem, hämtade min nyvunna fribiljett och styrde kosen mot Saltängen. Bilen fylldes med vänner och vi åkte till Sickla för att hämta ut biljetterna med en minuts marginal (gentemot SF's uppmaning). Vi dödade lite tid innan vi fick sätta oss i salongen med 3D glasögonen på.
Fick lite splittrade känslor om filmen under dess gång. Å ena sidan så älskar jag hela stämningen och inser att jag sett på tok för lite science fiction på sistonde. Å andra sidan så blev jag lite besviken på musiken och på vissa karaktärer. Överlag dock glatt överraskad och jag hade som vanligt försökt att ignorera allt relaterat.
Förr-förra helgen var jag i Milano med min far och mina bröder, och detta ska självklart förevigas här! Jag blev upphämtad på Ornövägen precis klockan 12:50 av pappa och Anton, och sedan åkte vi vidare mot Kocksgatan och plockade upp den sista brodern. Iväg mot Arlanda och med gott om tid tillgodo var vi incheckade och passerade säkerhetskontrollen. Efter lite strosande i tax-free:n hittade vi en bar och tog den första ölen. Om jag inte minns fel så lyfte Lufthansa planet på utsatt tid mot München och efter knappt två timmar landade vi på vårt stopp i Tyskland. Vi åt god pasta till middag på flygplatsen och tog några öl till i ett kafé intill gaten. Det hade börjat skymma så vi såg inget av alperna men landade vid klockan tio på kvällen i Milano. Vi hittade en taxi som körde i 170 till hotell Scandinavia. Vi lämnade väskorna på rummet och blev hänvisade av receptionisten till en pub som hette Stalingrado och som låg något kvarter bort. Där blev det några öl till, tillsammans med lokalbefolkningen, och självklart visades fotboll på TV:n.
Dagen efter ställde vi klockorna på nio och gick ner till en jättegod "continental breakfast". Efter lite övertalning från pappa släppte receptionisten ifrån sig biljetterna till dagens fotbollsmatch som hör och häpna låg undanlagda i hans namn (vilket var helt enligt rutinerna). Vi köpte varsin envägsbiljett till spårvagnen och åkte in till city. Första stoppet fick bli Milanos Duomo, en jättestor katedral som mest påminde om någon kuliss ur Sagan Om Ringen. Eftersom det var söndag så pågick en gudtjänst men vi turister fick cirkulera i bakgrunden och vi fortsatte vidare till de fina butikerna runtomkring. Vi gick upp i ett varuhus, tog en öl med tillhörande tilltugg, och bestämde oss för att ta oss mot San Siro med gott om tid tillgodo för att kunna äta lunch.
Vi åkte till tunnelbanestationen som hette Lotto och vandrade längs med muren kring hästkapplöpningsbanan som var beprydd med grafitti och aldrig tycktes ta slut. Italienresan första pizza förtärdes och vi gick vidare in på området kring San Siro. Efter lite om och men hittade till våra platser längs med långsidan och insåg att vi satt 100m från Inter klacken. Matchen började nästan direkt och solen hade passande tittat fram. Känslan var extremt mäktig och på gränsen till overklig. Inters supportrar spädde på stämingen rejält och vi uppskattade det till ca 40 000 åskådare på arenan. Nere på planen sprang Sneider, Maicon och Nagatomo bland andra och helt plötsligt kändes inte utsparkarna lika onaturligt långa som de gör på TV. Vi hade en vadslagning på resultatet och när domaren blåste av matchen dryga 90 minuter senare så blev jag 30 euro rikare eftersom Inter hann vända 0-1 till 2-1.
Vi letade oss ut ifrån arenan och började gå i den riktning vi trodde att hotellet låg åt. Under ett snabbt stopp på en bensinmack hann några av oss tömma blåsan och varsinn "färdöl" inhandlades. Vi hittade en buss som tog oss någon kilometer närmre hotellet men klev av något för tidigt och fick knata sista biten. En snabb dusch och ett ombyte på hotellet gjorde att vi var redo för den, enligt receptionen, genuina italienska restaurangen några kvarter ner. Vi beställde in lite gott och blandat till förrätt och en flaska rött att dricka. Jag och Simon valde en urgod risotto som huvudrätt och vi alla blev oförskämt mätta. Efter en liten promenad så konstaterade vi att Stalingrado var stängt, vilodagen till ära, och hamnade av en slump på klassisk kombination av: pizzeria, tobaksaffär, kafé och bar. Eftersom jag vunnit vadet så kände jag mig tvungen att beställa varsinn öl som tröst. Vi blev serverade fyra gigantiska Heineken för 20 euro men till vår förvåning även ett uppsjö av matrester och snacks. Något tagna av en fullspäckad dag så återvände vi till hotellet och slocknade direkt någon gång kring midnatt.
På måndagen upprepade vi både frukosten och spårvagnsfärden in till city. Vi gick lite mer målmedvetet omkring i butiker och jag letade lite halvt efter ett par skor. Allt var fruktansvärt dyrt men det märktes att man var i ett mode-mecka när man till exempel besökte övervåningen på Armanibutiken eller blev följd av vakter inne hos Prada.
Vi hittade ett litet hak där vi åt en hyffsad lunch och tog några öl. Det regnade en del men vi gick vidare upp mot ett gammalt slott, med tillhörande mur, vallgrav och park, vid namn Sempione. Det var rätt mäktigt och Milano-veteranen till pappa hade aldrig varit där förut. Vi gick igenom parken och bågen: Arco Della Pace och kom till en spårvagnstation som vi konstaterade skulle ta oss närmre hotellet. Denna spårvagn var riktigt gammal och vi åkte med några kvarter, alltför att vila våra (vid detta laget) slutkörda ben och fötter.
Vi beställde en taxi till flygplatsen från hotellet med några timmar tillgodo, och droppade av bagaget vid SAS disken. Simon höll på att fastna i säkerhetskontrollen (måste varit den konstiga mössan mitt på huvudet), men när vi alla var igenom så hittade vi en liten foodcourt där vi käkade. Jag brände en dryg hundring i tax-free:n och kompletterade den tidigare inköpta parmesan-osten, olivoljan och flaskan gin med en spexxig flaska Absolut och lite choklad. Nu var mina euro slut men det gjorde absolut ingenting, snarare perfekt timing då det var dags att bege sig mot gaten. En sista öl hanns med innan planet lyfte enligt tidschemat vid klockan nio. Flygresan hem gick rekord smidigt och kaptenen flög in en halvtimme i medvindarna. Strax efter 23:00 landade på ARN och fick bagaget snabbt. Transfer till långtidsparkeringen och pappa körde oss mot ett valborgsfirande Stockholm. Simon och Anton hoppade av vid Kocksgatan och möttes av ett stort och väldigt glatt gäng som välkomnade oss alla hem. Volvon styrdes mot Orminge och jag släpptes av hemma mitt i arbetardagens (1:a majs) första timme.
Allt som allt en perfekt liten weekendresa i pappas regi, som om han mot förmodan hittar hit ska ha ett stort tack! Inte nog med att det var min första resa av denna korta och intensiva typ (som gav mersmak), utan det var även mitt första besök till Italien. Ett mycket trevligt land som på ett bra sätt krossade mina förväntningar om att det skulle vara ett nordligare Grekland. Och vem vet om Zlatan stannar ett tag till kanske vi hinner ner för att även se AC Milan sparka boll på San Siro.
Förra helgen var vi uppe i Hälsingland. Vi åkte upp på skärtorsdagen i bagheera som var packad till bristningsgränsen. Strax efter fem lämnade vi Stockholm med mig, Michaela, Simon, Sascha och Anton i bilen och alla höll tummarna över att trafiken ut ur staden skulle flyta på. Vilket den verkligen gjorde. En och en halvtimme senare var vi nämligen och käkade middag på Sibylla i Gävle. När vi sedan svängde ut på E4:an norrgående igen så tog det stopp. Någon olycka hade inträffat och trafiken kröp fram i 30km/h under knappt 2 timmar, vilket var ganska frustrerande. Det mörknade men om jag inte minns helt fel så svängde vi in på lilla skogsvägen strax efter klockan 22. Vi gick in i värmen och hälsade på mamma, Janne, Tristan och Maria som väntat på oss.
Långfredagen började med en kanonfrukost och kaffe i vanligt maner i storstugan. Därefter överraskade Simon och Sascha oss med att ha förberett en påskäggsjakt. Vi fick varsinn karta över närområdet och efter en kvart eller så hade alla hittat sina ägg.
Vi fick lite skogsarbete gjort innan lunch och började se fram emot sjösättningen av "Svea", vår nya aluminium-eka. Efter en riktigt lyckad dop-ceremoni av tillskottet i flottiljen så gav vi oss ut på en fisketur. Solen sken visserligen men efter någon timme utan napp vid väl beprövade Skarvmyrsudden så gav vi upp och åkte tillbaks in till land. Något frusna så tände vi eld i öppna spisen och beställde pizzor från Kungsgården. Efter middagen, som de flesta var väldigt nöjda med, så drog vi igång lite brädspel och öppnade några öl. Strax efter midnatt slog tröttheten in och vi gick in till lillstugan och spelade ett sista parti jenga.
När vi vaknade på påskafton så var mamma och Janne redan inne i staden (Söderhamn) och handlade inför påsklunchen. Så fort de kommit hem och vi fått i oss frukost så åkte vi ungdomar in mot staden för att handla inför "vår middag" under kvällen och ta en sväng förbi bolaget. Vi handlade hydralolja till den nya vedklyven och jag hittade ett par nya stövlar. När vi kom hem så vankades det som sagt påsklunch med nubbe, ägghalvor och massor av annat gott. Vi orkade inte ge oss ut på sjön men vädret var för fint för att sitta inne så vi gick ner till bryggan och kastade några kast.
Inte en suck därifrån heller trots att vi såg några gäddor slå i vassen. När vi blev kalla gick vi upp och vi satte igång med maten. Det blev skaldjurspasta med saffranssås och klockan hann nog passera åtta innan vi satt till bords. Gott med vin till, och sedan efter maten bjöd Sascha och Michaela på en urgod jordgubbstårta till kaffet. Mamma och Janne ockuperade Tv-rummet för att se på Masters medan vi under 50 spelade Party Alias och åt chips (och drack öl).
På söndagen tog vi i med hårdhandskarna och satte igång att arbeta. Jag, Simon, Anton och Janne snyggade till på vedbacken och började sen dra ner ris till Michaela och Sascha som var eldvakter. När Maria och Tristan kom från staden blev det korv med bröd (och marschmallows) över den öppna elden. Efter lunchen gick vedkluven varm och middagen började så småningom förberedas. Tristan lagade köttfärs till tacos över grillen och bjöd tillsammans med Maria på en ruggigt efterlängtad och god måltid. Nästan direkt efter bänkade vi oss framför Tv:n för att se sista rundan i U.S. Masters från Augusta. Vi hejade givetvis på Hanson men när han vägrade sätta birdies så bildades en liten vadslagning om vilken av konkurrenterna som skulle ta hem det. Efter särspelet vann Tristan vadet med 20 kronor på Bubba Watson, till mammas förtret eftersom hon höll på Louis "albatrossen" Oosthuizen.
Annandag påsk pysslade vi mest med att städa ur huset strax efter den som vanligt goda frukosten. Vi packade in oss i bilarna och längtade till duschen hemma i civilisationen. Efter ett snabbt stopp på McDonalds i Söderhamn så åkte jag, Michaela och Anton med bagheera mot Stockholm, och var nog framme mellan klockan tre och fyra någon gång. Allt som allt en helt underbar helg. Vi hade tur med vädret som sken på oss mest hela tiden (till skillnad på Stockholm under samma påskhelg), men under nätterna smög temperaturen en bit under nollgränsen och isen hann lägga sig i vikarna. Ingen fiskelycka men något säger mig att det inte dröjer alltför länge innan vi åker upp till Alebo igen.
Den har varit bokad sedan i julas då vi fick den i julklapp av mamma och Janne. I fredags spenderade jag dagen i inkubatorn uppe på Valhalla och åkte vid 16-tiden med min rullväska mot Värtahamnen. På vägen vid Radiohuset såg jag loggan till Vitt Grafiska (Simons jobb) susa förbi och jag tog tillfället i akt och åkte upp och mötte de andra på taket.
Vi tog bussen ner till "Färjeterminalen" och stötte på värdarna mamma och Janne som hade hämtat ut alla biljetter och matkuponger. Jag och Michaela delade hytt, precis som: mamma och Janne, Linda och Ulf, Maria och Tristan, Sascha och Simon och Marcus och Anton. Vi steg ombord och slängde in vår pakning i våra hytter på våning nio. Vi hade utsikt mot havet och TV på rummet. Därefter gick vi och njöt av en välkomsdrink i Manhattan (piano) Bar.
Därefter vankades det trerätters på grillrestaurangen med rött vin till maten. Förrätten och efterrätten var otroligt goda med huvudrätten levde tyvärr inte upp till förväntningarna. Vi gick vidare till Sevilla Bar och jag tog en Irish som avslut på middagen. Därefter splittrades sällskapet något (vi gick t.ex. till tax-free:n) tills det var dags för scenshowen klockan 23:00 (svensk tid) i den stora aktersalen. Vi dök ner i drinklistorna eftersom en priserna på de flesta alternative låg på ca 5 euro, och slog oss ner vid ett bord på övervåningen. Showen var inte helt felfri men levde väl ändå hyffsat upp till förväntningarna.
Vi pratade mest under showen och passade som sagt på att avnjuta några drinkar. När det var över gick vi vidare för att se karaoken som tydligen precis tog slut när vi kom dit. Vi slängde några mynt i en jukebox och höll igång festen ändå. Vid detta laget hade klockan passerat midnatt och sällskapet bestod till slut av mig, Mickis, Simon, Sascha, Anton, Marcus, Tristan och Maria. Vi mellanlandade en snabbis i hytten innan några av oss gick upp till Discot på tionde våningen. Vi blev inte jättelångvariga men dansgolvet var fullt och vi bestämde oss för att leta rätt på något att äta i caféterian. Räkmackan satt bra och sen kallade vi det natt någon gång kring klockan 04:00.
Nästa morgon ringde klockan vid nio om jag inte minns fel, och det krävdes en dusch för att vakna och orka dra sig upp/ner till frukostbuffén. Där satt hela gänget förutom mamma och Janne som kom insläntrande efter en kvart. Samtidigt som vi satt och åt scrambled eggs och smuttade på kaffet så såg vi hur Tallinn kom allt närmre vid horisonten. Vi påbörjade avstigningen och samlades utanför båtterminalen. Jag kollade upp vad en maxi-taxi skulle ha för att köra oss 12 in till "Old Town", och när svaret blev 2 euro per skalle så var det taget. 20 minuter senare strosade vi runt lite på de stora torgen och njöt av Tallinn.
Vi gick upp till en utsiktsplats och strosade sedan ner tillbaka mot torget igen. Anton och Tristan grabbade varsinn McRib samtidigt som vi andra satte oss på ett litet kafé och tog något att dricka. Jag och Michaela gick sen också över till Donken för att ta något litet och såg ett par gatumusikanter på vägen som spelade moderna poplåtar på blåsintstrument framför en ganska stor publik. Det svängde ruggigt bra och vi såg till att följa efter solen som sken ganska starkt emellan husen.
Med ca timmen kvar tills taxi chauffören skulle komma tillbaka och hämta oss så kollade jag upp vägbeskrivning till Beer House. Jag minns att jag besökte detta etablissemang förra gången jag var i Tallinn (tror det var 2004) och att de bjöd på egenbryggd öl. Vi slog oss ner vid ett bord och de som drack tog in pilsners och lager. Det vart mycket uppskattat och vi passade tiden till återfärden precis.
Innan vi gick tillbaks ombord på båten så passade vi på att ta en tur in på "Super Alko" som låg precis intill terminalen. Vissa fyndade en del men själv kände jag mig ganska omotiverad med tanke på att barskåpet hemma redan är relativt välfyllt. Väl tillbaks på Baltic Queen så var tanken att vi skulle basta och plaska lite i poolen. Vi åkte ner till däck 2 och doften av klor mötte oss i hissen. Engagemanget försvann dock ganska fort då vi möttes av en ganska full spa-avdelning som skulle ha knappt 10 euro för att trängas i någon timme innan vi skulle upp och äta buffé. Vi gick istället tillbaks till hytten och hittade de massor av kanaler som fanns. Vi öppnade varsin öl och det blev lite stressigt för vi hade ju lovat att ta en drink med mamma och Janne vid klockan 17:00 lokal tid i Manhattan Bar. Vi kom lite sent men andra var värre och stod fortfarande i duschen. Janne bjöd drinkar och jag passade på att ta en riktigt god Mojito.
Vi satte oss till bords inne på buffén och beställde in några flaskor vin att dricka. Vi högg in med första tallrikarna och hittade både besvikelser (i.e. sushin) och guldklimpar (dijon såsen och tiramisun) bland de många alternativen. Jag lyckades hitta en perfekt mättnad efter 4-5 tallrikar och en kopp kaffe. Därefter tog vi några drinkar i Sevilla bar och summerade kryssningen dittills. Några avvek sedan för att se Melodifestivalen medans några andra lekte musikgissning i grannhytten och några var och såg showen för en andra gång. Vi mötte upp med några av de andra och hann denna kväll med karaoke:n. Vi ställde upp med två relativt starka ABBA bidrag (engelskspråkiga) medans den Estniska falsk-sjungande konkurrenterna säkert brände av 10-15 låtar på sitt modersmål. Det fanns en liten rivalitet men vi var storsinta och jag beställde in en stor stark och en popcorn för att avrunda sessionen. Därefter gick vi upp till discot och svängde runt lite. Vi träffade några intressanta människor och undvek glas-splittret på dansgolvet. Vi tog därefter varsin sista öl i Simon och Saschas hytt innan jag gick och lade mig och Michaela gick och köpte en räksalad.
Morgonen därefter var det buffé igen och den smakade om möjligt ännu godare. Vi var på väg tillbaks in genom Stockholm skärgård men dimman låg ganska tät så man såg inte mycket, utan fick lita på annonseringen i högtalarsystemet. Vi hann med en sista snabbis in i tax-free:n och packade ihop hytten på fem minuter innan det var dags för avstigning. Det blev lite splittrat men alla samlades till slut i terminalen på andra sidan tullen. Vi kramades adjö och kommer såklart aldrig glömma denna otroliga resa/julklapp. Det skulle inte förvåna mig om vi i sällskapet ger oss ut på Östersjön igen om något/några år. Hur trevligt som helst och som pricken över i:et erbjöd sig snälla Linda och Uffe att skjutsa hem mig och Michaela till Orminge. Vi var hemma igen innan klockan 12:00 på söndagen och spenderade hela dagen åt att ta igen oss på soffan.
Trots att jag inte har examensbeviset i hand så anordnades det i lördags en middag i min ära. Premissen var som sagt mina avklarade civilingenjörsstudier vid programmet för Informationsteknik på KTH. I januari skrev jag min sista tentamen i den något eftersläpande kursen: "Sannolikhetsteori och statistiklära", och fick tre veckor senare resultatet: "D", inrapporterat till "Mina Sidor". Det var mitt andra försök att tentera kursen (om än i lite annat format sedan första gången) och eftersom jag inte hade läst någon matematik på 3 år så var tröskeln in igen minst sagt svåröverkomlig. Resultatet pekar dock på att Gundes talesätt stämmer (:"Ingenting är omöjligt").
Middagen i alla fall var ett initiativ från far och utspelade sig på Romansvägen. Jag och Michaela var där klockan sex och hela sällskapet utgjordes av: Simon, Sascha, Mamma, Janne, Anton, Sandra och Pappa. Det inleddes med överväldigande gratulationer och jättefina presenter. Extremt trevlig stämning vägde upp det faktum att jag drar/drog på en liten förkylning. Vi bjöds på gin-drink innan det var dags att sätta sig till bords och njuta av ceviche:n (eller var det kanske: cevapcici eller rent utav en suisse). Pappa bjöd på klassiska favoriten: lammragu och Sandras pannacotta till efterätt var kanon. Efter middag blev det diverse dryck skvaller och lite sällskapsspel, som jag förövrigt kammade hem segern i. Vi bröder fick de grymt roliga nyheterna att far tar med oss på en fotbollsresa till Milano i slutet av april. Vi åker ner och stannar två nätter för att passa på att se oss runt lite i Milano men kanske framförallt för att se matchen: Inter - Sescena på San Siro.
Som vanligt extremt dålig på att ta bilder, men ska påminna mig själv att komplettera med flera senare.
För att sammanfatta fredagen kort så spelade vi badminton och såg på finalen av På Spåret, där Haagarna inte helt otippat tog hem vinsten.
Det var dock vad som hände i lördags som är värd några rader. Vi skulle nämligen överraska och fira Tristans 30 årsdag. Vi började vid fyra snåret på Kocksgatan och åkte någon timme senare med den, för de andra, exotiska blå tunnelbanelinjen till Solna. Vi gick upp till Råsunda där Maria hade abbonerat restaurangen med utsikt över den snöbelagda planen. Det var första gången jag var där och vi beställde in öl och väntade på Tristan med ögonbindel. Vi blev några fler och blev bjudna till bords av toastmastern. Buffén smakade väldigt gott, nog inte minst för att man vid detta laget var riktigt hungrig. Tårtan smakade också gott trots att den pryddes av AIK emblem:en och färgerna. Konversationerna fick tiden att gå fort men ångrar nästan att jag inte hälsade på fler personer. Efter avdukningen flyttades borden en bit och ett dansgolv uppenbarade sig framför panoramafönstrena. Som vanligt var det en del delade meningar angående vilken musik som skulle spelas (*host* Blicko *host*), men efter ett litet tag tog det lite fart på dansgolvet. Vi försökte i alla fall hålla ställningarna. Folk började så småningom dra sig hemåt och när de började sopa av golvet i lokalen kände vi också att det var dags. Tristan hade fortfarande mungiporna uppe vid öronen och verkade mycket nöjd över sin överraskning. Jag, Michaela, Simon, Sascha, Anton och Marcus hade otur med tunnelbanan och fick vänta en knapp halvtimme på nästa tåg vid Solna Centrum. När vi väl var påväg gick det ganska smidigt och om jag inte missminner mig så prickade vi fem över två bussen mot Orminge.
Förra veckan fick jag en invit till ett event på Facebook från Pontus med namnet: "Närhet". Eventets beskrivning uppmanade till en ganska spontan och vagt formulerad, men extremt lockande, sammankomst den kommande fredagen (den 27:e). Efter spåneri på wall:en var det bestämt att det skulle vankas middag, öl och bowling med start utifrån O'Learys Norrmalm.
Under själva fredagen nåddes jag av det glatta beskedet att jag klarat av (betyg: D) min tentamen i Sannolikhetsteori och Statistik som jag skrivit tre veckor tidigare. Detta är väntat vara den sista tentan jag någonsin utför och idag skickade jag in min ansökan om examen som civilingenjör. Det fanns med andra ord ett litet skäl att fira.
Jag och Michaela synkade i alla fall buss med Emil och Axel och begav oss mot tunnelbanestation: Rådmansgatan. Vi hade tidsmarginalerna på vår sida och började knata mot Birger Jarlsgatan. De andra slank direkt in på toaletterna medans jag frenetiskt letade efter en trapp till nedervåningen där vi skulle möta upp de andra. Efter några minuter gav jag upp och frågade en anställd lite ledande: "Ni har ingen nedervåning va?". Inte helt otippat blev svaret: nej, och jag hade liksom på känn att vi hamnat fel. Servitrisen misstänkte att vi letade efter deras Norrtull-filial, och eftersom det stämde överens med en annan beskrivning om "långt upp på Sveavägen" så var det bara för oss att gå ut och knata i minusgraderna igen. En kvart senare var vi där och beställde in välförtjänt dricka. Vi blev visade till bords men sen verkade serveringen glömma bort oss en smula. Jag och Michaela åt revbensspjäll men fick också tjuvsmaka på ruggigt starka chicken wings av våra bordsgrannar. Nicket var med ett litet tag via "long-distance-call" till staterna, och vipps vupps var klockan 23.00 och våra bowlingbanor på nedre våningen väntade.
Efter lite förseningar och lite mera öl blev vi visade till våra banor: 1 och 2. Vårt lag tog en tidig ledning och dominerade totalt. Dock fortfarande med ganska sparsamma poäng. Jag vann t.ex. med 106 och efter första serien avtog engagemanget i själva bowlingen något. En grymt lyckad kväll och när klockan började närma sig 01:00 och de andra beställde taxi mot Harry B. Jag och Michaela tog dock sikte mot söder och mötte hastigast upp Simon, Marcus, Sascha och Freja vid Jameson på Folkungagatan.
Aftonen, i lördags, började med en kort inhopp på jobbet och därefter begav jag mig hemåt och hoppade in i duschen. Emme gånger två kom på besök vid klockan fem för att ta en fördrink innan vi hoppade på bussen mot Skuru Skola. Där vankades det nämligen nyårsmiddag i Emils lya. Dock var sällskapet helt exkluderat herr Lundmark då han firade ca 9 timmar senare i San Diego. Istället vikarierade Anton som värd och lägenhetsockupant, och vi hälsades välkomna av: honom, Mikaela, Pontus och Axel. Först lite fingermat och dricka, sen en ruggigt god lax-rätt med quinoa sallad och skaldjursås. Hur lyckat som helst och tiden flög förbi så fort att vi fick hejda oss för att istället åka in mot staden, och närmare bestämt: Odengatan. Vi kom hem till Erika och Daniele vid tio-snåret och där var festen i full gång. Mer god dryck (mest Grohls för min del) och lite mingel innan vi tyckte att det var dags att se tolvslaget från höjden uppe vid Observatorielunden. Vi med framförhållning; jag, Mickis, Emme och Emme, gick upp en kvart innan och öppnade det mousserade vinet samt tände cigarren. Fyrverkerierna var mäktiga och vi stannade ett tag efter tolv tills fingrarna var genomfrusna. Tillbaks i den urfina lägenheten mötte vi de andra som tydligen också hade varit på höjden. Mer firande, med dryck, vänner och hög musik. Jag och Michaela följde Barney Stinsons talessätt och gick ner till tåget vid klockan två. Vi hann inte med McD på vägen men slappade istället i soffan hela dagen igår.
.jpg)
